Klassisk demokrati: Aten

När man talar om demokrati tidigt i historien är Aten ett vanligt exempel, men skulle vi verkligen kalla det för en demokrati idag?

Aten och andra liknande stadsstater präglades av, en dagens mått mätt, liten befolkning där det var lätt att kommunicera med varandra och sprida budskap, dels också för att läs- och skrivkunnigheten var relativt god. Man hade slavar som skötte mycket av det tunga arbetet och kvinnorna skötte arbetet i hemmet. Detta gav de fria männen möjlighet att sköta de politiska sysslorna.

Alla medborgare var välkomna att delta i diskussioner och omröstningar i folkförsamlingen. Man t o m förväntades delta om man var en duglig medborgare. Till medborgarna räknades dock bara de fria männen som var över 20 år.

Politiska ideal och målsättningar

Held (1995) pekar ut tre ideal/målsättningar:

• jämlikhet mellan medborgarna (alltså fria män som passerat 20 år)
• frihet
• respekt för lag och rätt

Västerländsk demokrati har influerats av dessa ideal men en klar skillnad mellan Atens ideal och de liberala tankarna, om människan som en enskild individ med rättigheter, som växte fram flera århundraden senare på 1600-talet, och Atens sätt att se privatlivet som underordnat de gemensamma angelägenheterna.

Man menade också att frihet förutsätter en respekt för lagen och att lagen får sin legitimitet genom att den beslutats gemensamt.

Hur gick det till i praktiken?

Den suveräna makten låg hos folkförsamlingen dit alla fria män över 20 år hade tillträde. Man träffades drygt 40 gånger per år och strävade alltid efter konsensusbeslut och gick inte det blev det omröstning där majoriteten beslutade. För att församlingen skulle vara beslutsför krävdes minst 6000 medborgares närvaro.

För att sköta olika politiska uppdrag fanns uppgifter inom domstolsväsendet, utskottsarbetet och militära uppdrag. Dessa ämbestuppgifter turades man om att ha och ofta användes lottning som verktyg för att utse ämbetsmän.

Ämbetsmännen fick ekonomisk ersättning för sin tid i statens tjänst som oftast var kort, ofta bara en månad.

Kritiker

Alla var inte nöjda med den demokratiska modell som användes i Aten. Platon var en dem. Han menade att ”vanligt” folk inte var kompetenta att styra och att en mindre grupp skulle sköta statens angelägenheter. Han jämförde t ex medborgarna i staten med besättningen på ett skepp som gärna ville ta över kaptensrollen trots sin brist på kunskaper i navigering.

Platon menade också att det är filosoferna som ska styra eftersom de är dem med störst kunskap om människans mening och som därför bäst vet vad människor ska fostras in i.

Den anika demokratins begränsningar

Gruppen medborgare, vuxna, fria män, utgjorde bara en del av Atens befolkning. Jämför man storleken på en beslutsför folkförsamling (6000 medborgare) med antalet slavar som uppgick till 80 000-100 000 personer och dessutom kvinnor och barn kan man dra slutsatsen att det egentligen var en minoritet som styrde och innehade medborgerliga rättigheter.

Vad som också kan vara värt att påpeka är att det inte fanns några konstituerande rättigheter i den bemärkelse vi ser i demokratier idag. Alla röstade som de ville och systemet gynnade de vältaliga som lyckades få folket på sin sida, om än bara i stundens hetta. Detta kunde leda till beslut i efterhand ångrades.

Frågan man kan ställa är om Aten verkligen var en demokrati eller en medborgarnas tyranni?

Referens

Held, D. (1997) Demokratimodeller: Från klassisk demokrati till demokratisk autonomi. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB