Vad borde demokrati betyda idag?

Efter att ha gått igenom olika demokratimodeller som menar Held (1997) att det finns anledning att fundera kring hur demokratin skulle kunna fungera idag och i framtiden av några olika anledningar. Dels därför att politiken berör oss, vare sig vill vill det eller inte, dels därför att många misstror politiken och den behöver presenterad och fungera på ett annorlunda sätt men också för att den perfekt demokrtaimodellen ännu inte existerat.

Autonomiprincipen

Held menar att det finns gemensamma drag hos, i stort sett, alla de demokratimodeller han hittils presenterat trots att de på många områden skiljer sig markant. De likheter han ser är att man vill:

1. skapa förutsättning för att varje individ ska utvecklas, och att olika egenskaper kommer till uttryck
2. ge skydd mot politiskt maktmissbruk
3. inkludera medborgarna i besluten som gäller det gemensamma
4. ge ekonomiska möjligheter för varje individ

Utifrån detta presenterar Held en princip som han kallar autonomiprincipen som han, om jag förstått honom rätt, menar att en framtida demokratisk modell skulle kunna bygga på. Principen kan uttryckas så här:

”individerna bör vara fria och jämlika i att bestämma sina egna livsvillkor, det vill säga de bör alla ha samma rättigheter (och följaktligen samma skyldigheter) när det gäller att ange ramarna som alstrar och avgränsar de möjligheter som står öppna för dem, så länge de inte använder detta ramverk för att upphäva andras rättigheter.” (Held, 1997, sid. 367)

Autonomi-principen bygger på allas frihet och jämlikhet när det gäller att bestämma över sitt eget liv och för att det ska fungera krävs:

1. lika rättigheter och skyldigheter för alla
2. allas rätt att agera utan godtycklig inblandning från myndigheter
3. allas rätt att delta i den offentliga debatten
4. konstituellt skydd för individer och minoriteter

Modell 1:

Demokratisk autonomi

Autonomiprincipens förverkligande

”Ska vi få grepp om de nödvändiga villkoren för att på ett tllfredsställande sätt kunna införa autonomiprincipen, måste vi tänka oss ”det politiska” i en vidare bemärkelse än i dessa traditioner. (…) Politik är alltså ett fenomen som återfinns i och mellan alla grupper, institutioner och samhällen och som skär tvärs igenom det offentliga och det privat livet. (…) Uppfattas politik på det sättet, innebär uppgiften att ange villkoren för autonomiprincipens tillämpning att man anger villkoren för att medborgarna ska kunna delta i alla beslut om frågor som berör och är viktiga för dem (dvs. oss). Det är alltså nödvändigt att sträva mot ett tillstånd där det demokratiskt organiserade politiska livet i princip utgör en central del i varje människas liv.” (Held, 1997, sid 378-379)

För att detta ska vara möjligt, att politiken och det civila sammanflätas på ett nytt sätt, krävs ett system som innehåller:

1. Effektiv delaktighet
2. Förståelse hos varje medborgare för varje medborgare
3. Röstjämlikhet
4. Kontroll över dagordningen för alla
5. Inklusion, dvs att man med begreppet folket menar alla vuxna medlemmar med legitima intressen i staten

Ingen tidigare presenterad modell kan levererar detta.

Demokrati: en process med två sidor

För att autonomiproncipen ska kunna fungera måste man tänka om både när det gäller den statliga makten och det civila samhället. Man behöver fundera kring hur statsmakten än mer kan göras ansvarig inför medborgarna och hur det civila, vardagliga, samhället kan göras mer demokratiskt. Detta innebär bl a att ett nytt system av medborgerliga rättigheter och skyldigheter behövs. Held menar också att begreppet delaktighet behöver innebär mer än bara allmnän rösträtt. Delaktighet behöver innebära dagordningsmakt för folket på ett nytt sätt och för att män och kvinnor ska kunna delta på lika villkor behövs bl a .nya sätt att se på barnafödande och barnomsorg

Några förslag på vad man skulle kunna införa är:

• Väljarnämnder – ett forum där olika politiska förslag kan diskuteras
• Via ny (digital) teknik ge medborgare möjlighet att påvrka dagordning och beslut
• Öka mängden av folkomröstningar

Autonomiprincipen är möjlig när en demokartiseringsprocess äger rum på två sidor, den statliga och den civila, parallellt.

Demokratisk autonomi: förenligt och oförenligt

Några frågor att fundera kring:

• Möjligheten att välja att inte delta, en negativ frihet som man måste få ha.
• När politiken vidgas till att innehålla stora delar av våra liv finns en risk att makthavare inkräktar på det privata livet på ett osunt sätt. För detta måste det arbetas fram gränsdragningar.
• Idag finns tekniken att möjlighgöra för att en stor befolkning skulle kunna införa direkt demokrati. För detta krävs att man tar ställning till olika frågor och problematiker som uppkommer då. Hur ska man t ex förhålla sig till hederlighet, effektivitet och kompetens?
• Demokratiska principer måste influera marknaden. Demokratisk autonomi kräver jämlikhet på det sättet att alla ska ges samma rätt att kunna medverka och då krävs en ekonomisk jämlikhet. Man behöver se över ägande, företagande mm för att förändra men inte hindra människor att konsumera privat som man vill.
• Demokratisk autonomi = Likformighetens tyranni? - Tanken är inte att alla ska bli lika, driva sina företag lika, äga likadana saker o s v. Systemen ska ge alla medborgare förutsättningar för att fritt och jämlikt kunna delta men att leva sina liv på olika sätt, äga olika mycket o s v.

Modell 2:

Demokratin, nationalstaten och världsordningen

Hittils har man tagit nationalstatens suveränitet förgiven när diskussionen om demokrati rått. Vad händer när man tar in globala perspektiv i debatten?

Demokratisk legitimitet och gränser

Majoritetsprincipen i beslutsfattande är självklar för många. Att man fattar ett majoritetsbeslut inom staten kan påverka människor i hela världen, t ex när det gäller miljöfrågor och ekonomifrågor som t ex ränta. Hur ska man hantera detta?

Överstatliga och mellanstatliga organisationer fattar beslut som begränsar eller styr nationella majoriteter i beslutsfattandet. Det innebär att nationalstatens suveränitet begränsas.

Regionala och globala flöden: gammalt och nytt

Lång tid tillbaka har nationer haft kontakt med varandra men på det sätt det sker idag är nytt och påverkar individer och nationer i högre grad än tidigare. Det handlar om nya nätverk, ekonomiska flöden, kommunikation mm.

Suveränitet, autonomi och splittring

En stats suveränitet = rätten att härska över ett avgränsat territorium

En stats autonomi = förmågan en nationalstat har att självständigt uttrycka och uppnå politiska mål

Har suveräniteten kunnat bibehållas medan autonomin förändrats eller har staten förlorat en del av sin suveränitet? Oavsett vad man anser har Held taig upp några olika komplikationer som dagens regeringar måste ha med i beräkningarna när beslut fattas.

Komplikation 1: världsekonomin

1. Produktion och finans har internationaliserats. Ny teknik möjliggör tillgångars rörlighet – aktier, valutor o s v. Multinationella företag har en nyckelposition.
2. Handeln har ökat ända sedan efterkrigstiden. Om tullmurar sänks kommer handels troligtvis öka ytterligare.
3. Gränser nöts ner av nya utvecklade kommunikationer. Detta gör det svårt för nationer att skydda och isolera delar av sin ekonomi
4. Olika nationer kan komma överens i olika ekonomiska frågor vilket kan leda till ekonomiska pakter

Komplikation 2: internationellt politiskt beslutsfattande

1. Olika typer av internationella organisationer och organ ökar
2. Det finns både tekniska internationella organ (post, tele...) och andra organisationer som deltar i striden om politisk kontroll. Ex IMF (Internationella valutafonden) som kan ge lån till stater men också ange villkor för dessa gällande nationella ekonomiska beslut.
3. Betydelsen av EU som maktfaktor, och medlemsländer som måste underkasta sig de beslut som fattas där.
4. Nationalstatens försvar är idag, pga avancerade militära system, beroende av andra stater för t ex tillverkning av vapen, jaktplan o s v

Komplikation 3: internationell rätt

1. Två principer som hittils inte ifrågasatts ifrågasätts nu.
   - ingen stat kan ställa en annan stat inför rätta för dess handlingar
   - inget politisk ombud från någon annan stat kan i en annan stat ställas inför rätta som privatperson när han/hon agerar å sin stats vägnar
2. Genom EU:s lagstiftande om de mänskliga rättigheterna öppnades möjligheten för en medborgare att ställa sin egen regering inför rätta. Statens suveränitet att behandla medborgarna som man tycker blir bäst är borta.
3. En konflikt finns mellan dem som hävdar en folksrättslig organisation mellan suveräna stater och de som vill se en global, kosmopolitisk organisation

Komplikation 4: kultur och miljö

1. Media och kultur har globaliserats bl a genom att engelska språket behärkas av många, internet, resemöjigheterna mm
2. Detta leder inte till likriktighet när det gäller kultur men det är svårt för en nations regering att bevara en viss kultur inom nationens gränser
3. Miljöproblem som ett land inte kan påverka av sig självt.
   - grundläggande element i ekosystemet, t ex ozonskiktet och växthuseffekten
   - befolkningsexplosion och resursförbrukning
   - gränsöverskridande förorening
4. Nya internationella organisationer har bildats för att tillsammans lösa miljöproblemen

Sammanfattning: demokratin och det globala systemet

Beslutsfattandet har flyttats utanför nationernas gränser och det blir mer komplicerat för en stat att bevara sin suveränitet när det gäller beslutsfattande. Detta leder till att tanken om den suveräna demokratiska staten måste arbetas om och likaså tanken på demokratisk autonomi.

Nya tankar om demokrtati för en mer global tidsålder: Den kosmopolitiska modellen

Vi befinner oss i en övergångsperiod när det gäller demokratins och nationalstaternas utformning. Tendenser och önskemål från organisationer pekar mot mer av en geopolitik. Demokratin skulle då begränsas om man inte tänker sig en demokrati som utsträcker sig tvärsöver nationer, regioner och globala nätverk – kosmopolitisk demokrati.

För att detta ska vara möjligt behöver man erkänna nationalstaternas betydelse men också godkänna en överstatlig nivå som begränsar deras suveränitet och frågan hur politiskt deltagande ska ske behöver behandlas.

Man behöver omstrukturera så beslutsfattandet som gäller globala frågor beslutas globalt och nya regionala parlament behövs i de världsdelar där det inte finns samt se över hur folkomröstningar skulle kunna vara möljiga.

Ett system av rättigheter och skyldigheter (politiska, ekonomiska, sociala) för medborgare och politiska organ behövs och ett internationellt domstolsväsende.

Slutmålet skulle vara en internationell beslutande församling. FN skulle kunna bli det organet om organisationen arbetades om. Idag är det ”ett land en röst” som gäller. Skulle det fungera så då också eller borde man titta över så röstandrt blev fördelat enligt storleken på varje nations befolkning? Det kommer inte att bli helt lätt att komma överens om hur en sådan församling ska fungera och vilka befogenheter den skulle ha men om man lyckas skulle man lättare kunna lösa många av de problem världen står inför idag.

Samtidigt som detta skrivs höjs även andra röster, nämligen de som kommer från folk som vill få större lokal frihet. Går detta att kombinera?