Resultat och analys

Jag möter läraren i hennes arbetsrum och vi går gemensamt till klassrummet. Vi går genom korridorer och kommer in i ett studielandskap med, vad jag kan se, klassrum runt om. Själva klassrummet är möblerat med kateder längst fram och bänkar uppradade vända mot katedern. I studielandskapet utan för klassrummet finns flera bord med stolar runt där elever båda kan jobba tillsammans med skolarbete och vara när de inte har lektion.

Möbleringen i klassrummet tyder på en kunskapssyn där kunskap är något som förmedlas av en lärare. Hos både C, M och S finns formleringar som tyder på att kunskap förmedlas och information intas.

Eleverna kommer in i klassrummet i samlad trupp. De ler och hälsar på läraren som hälsar tillbaka, de tittar på mig och jag tänker att de kanske undrar vem jag är. De sätter sig, småpratet fortsätter men läraren verkar ändå få deras uppmärksamhet. Jag upplevere en positiv stämning i rummet och min känsla säger att respekten är ömsesidig mellan läraren och eleverna.

Läraren berättar att de nationella proven är rättade och att de en och en kan få se sitt resultat. Klassen protesterar och vill ha dem utdelade på en gång och läraren säger att det är ok så länge de också arbetar med den uppgift i ämnet svenska som är planerat för lektionen. Innan hon delar ut provet går läraren igenom närvaron och ropar upp alla namn.

Här fick klassen direkt möjlighet att påverka hur provutdelningen skulle gå till men det var inte hos eleverna som beslutet låg utan läraren hade beslutanderätt.

Läraren delar ut proven. Efter detta blir tiden fri och eleverna ska börja jobba med skolarbetet. Några elever reser sig och går. Jag ser att några sätter sig i studielandskapet utanför klassrummet. Läraren går runt och pratar med eleverna om sina utdelade prov. När hon är klar med det ställer hon sig utanför klassrummet och en och en får eleverna komma ut och veta sitt betyg i engelska. Det bildas en kö vid dörren, några sitter kvar och det är tydligt att de arbetar med skoluppgifter. Några elever använder tiden till annat, som att kolla Facebook eller kolla på någon form av sport. Jag förstår detta av konversationerna de har med varandra. Läraren gör inget för att tysta ner småpratet eller kontrollera att de verkligen håller på med skolarbete. Min känsla säger mig att de får arbeta med skolarbetet när och var det passar eleverna bäst.

Eleverna får möjlighet att själva styra över hur de ska arbeta med skoluppgifterna. Några samarbetar, andra jobbar själva och de väljer sin egen arbetsmiljö.

Det är lugnt i klassrummet trots småprat, vissa arbetar med skolarbete, andra pratar om annat och umgås. Två killar går ut, den ene säger till den andre att de ska leta efter någon som kan hjälpa dem, jag antar med skolarbete. Fler och fler elever kommer tillbaka från betygsnack och det blir lugnare och lugnare i klassrummet. De flesta jobbar med något i sin dator eller på papper. De verkar jobba enskilt men frågar varandra saker ibland. En tjej frågar en annan tjej om de ska ”titta på historian”.

De tar varandra till hjälp, både elever emellan och lärare. Hos Kristdemokraterna framgår det att de har en syn på lärandeprocessen som ett samarbete.

Jag märker inte av några konflikter men några tjejer sitter och pratar om sina betyg. De är inte helt nöjda. En tjej berättar om, vad jag tror mig förstå är, muntlig redovisning i engelska. Hon säger att hon blir stressad över att prata när hon vet att hon blir bedömd och då går det inte lika bra som annars. Hon uttrycker frustration över att inte kunna göra något åt situationen.

Här märks det att eleverna inte själva har fått vara med och påverka hur uppgiften ska utformas. Det leder till olika förutsättningar att klara uppgiften.

Läraren kommer in och frågar om alla som velat prata om betygen fått göra det. Hon påminner om en uppsats som ska skrivas följande vecka och avslutar sedan lektionen. Några elever går direkt, några andra sitter kvar en stund till, de verkar slutföra det de håller på med. En kille frågar mig vad jag har tittat på och alla som är kvar tittar upp och lyssnar på mig.

Resultat av etnografisk undersökning

Jag har undersökt hur demokrati yttrar sig i en klassrumssituation på en gymnasieskola i en mindre stad i Sverige. Undersökningen gjordes i maj då man är i slutskedet av terminen då mycket ska hinnas med och flexibiliteten är större var det svårt att hitta en lektion som skulle vara representativ för överiga lektioner under året. Jag och den undervisande läraren kom överens om en lektion i engelska som skulle passa bra. Dagarna innan blev det dock ändringar och den lektion innehöll istället tid att ensklit arbeta med en uppgift i svenska, ensklit prat om betyg med alla som ville samt utdelning av nationellt prov i engelska.

Jag möter läraren i hennes arbetsrum och vi går gemensamt till klassrummet. Vi går genom korridorer och kommer in i ett studielandskap med, vad jag kan se, klassrum runt om. Själva klassrummet är möblerat med kateder längst fram och bänkar uppradade vända mot katedern. I studielandskapet utan för klassrummet finns flera bord med stolar runt där elever båda kan jobba tillsammans med skolarbete och vara när de inte har lektion.

Eleverna kommer in i klassrummet i samlad trupp. De ler och hälsar på läraren som hälsar tillbaka, de tittar på mig och jag tänker att de kanske undrar vem jag är. De sätter sig, småpratet fortsätter men läraren verkar ändå få deras uppmärksamhet. Jag upplevere en positiv stämning i rummet och min känslar säger att respekten är ömsesidig mellan läraren och eleverna.

Läraren ställer en fråga och efter handuppräckning får en elev ordet. Läraren ger mig möjlighet att presentera mig för klassen och jag berättar vem jag är, att jag håller på med en undersökning men inte kan berätta om vad förrän efter lektionen då de gärna frå fråga mig om de är nyfikna.

Läraren berättar att de nationella proven är rättade och att de en och en kan få se sitt resultat. Klassen protesterar och vill ha dem utdelade på en gång och läraren säger att det är ok så länge de också arbetar med den uppgift i ämnet svenska som är planerat för lektionen. Innan hon delar ut provet går läraren igenom närvaron och ropar upp alla namn.

Läraren delar ut proven och visar, troligtvis av misstag, upp en elevs prov inför hela klassen för att berätta hur man läser ut resultatet. När hon är klar ger hon eleven provet och skrattande ber om ursäkt för att ha visat provet. Eleven skrattar tillbaka. Efter detta blir tiden fri och eleverna ska börja jobba med skolarbetet. Två killar berättar för läraren att de måste gå och hämta deras datorer. De hade bråttom till lektionen och skulle inte kommit i tid om de hämtat datorerna först. De ville inte komma för sent. De går iväg.

Några elever reser sig och går. Jag ser att några sätter sig i studeilandskapet utanför klassrummet. Läraren går runt och pratar med eleverna om sina utdelade prov. När hon är klar med det ställer hon sig utanför klassrummet och en och en får eleverna komma ut och veta sitt betyg i engelska. Det bildas en kö vid dörren, några sitter kvar och det är tydligt att de arbetar med skoluppgifter. Några elever använder tiden till annat, som att kolla Facebook eller kolla på någon form av sport. Jag förstår detta av konversationerna de har med varandra. Läraren gör inget för att tysta ner småpratet eller kontrollera att de verkligen håller på med skolarbete. Min känsla säger mig att de får arbeta me skolarbetet när och var det passar eleverna bäst.

Klassen består till största delev av tjejer och av utseendet att döma är det alla svenskfödda.

En tjej vill diskutera någon uppgift i det matteprov de hade tidigare på dagen. Den andra tjejen sägar att hon inte vill prata om det.

Någon frågar en kille som kommer in efter betygssnacket utanför klassrummet med läraren vad han fick. Han berättar, enligt min uppfattning lite blygt.

Det är lugnt i klassrummet trots småprat, vissar arbetar med skolarbete, andra pratar om annat och umgås. Två killar går ut, den ene säger till den andre att de ska leta efter någon som kan hjälpa dem, jag antar med skolarbete. En tjej som kommer tilbaka från betygssnack får frågan om hon är nöjd, hon svarar nej och berättar varför hon fick det hon fick. Fler och fler elever kommer tillbaka från betygsnack och det blir lugnare och lugnare i klassrummet. De flesta jobbar med något i sin dator eller på papper. De verkar jobba enskilt men frågar varandra saker ibland. En tjej frågar en annan tjej om de ska ”titta på historian”.

Jag märker inte av några konflikter men några tjejer sitter och pratar om sina betyg. De är inte helt nöjda. En tjej berättar om, vad jag tror mig förstå är, muntlig redovisning i engelska. Hon säger att hon blir stressad över att prata när hon vet att hon blir bedömd och då går det inte lika bra som annars. Hon uttrycker frustration över att inte kunna göra något åt situationen.

Läraren kommer in och frågar om alla som velat prata om betygen fått göra det. Hon påminner om en uppsats som ska skrivas följande vecka och avslutar sedan lektionen. Några elever går direkt, några andra sitter kvar en stund till, de verkar slutföra det de håller på med. En kille frågar mig vad jag har tittat på och alla som är kvar tittar upp och lyssnar på mig. Efter en stund kommer en tjej in och frågar mig samma sak. Hon berättar att hon trodde att det hade med mobielr att göra och att hon medvetet lagt undan sin mobil.

Socialdemokraterna

Världsbild (Ontologi)

Som jag förstått det tror inte socialdemokraterna att det finns några absoluta värden, så som ödet eller en högre makt, utan världen och samhället är förändringsbart. Man har en materialistisk historiesyn vilket innebär att man tror att det är ekonomiska och sociala förhållanden som är avgörande i historiens utveckling, till skillnad från t ex dem som ser ideologier och idéer som drivande historien framåt, eller de som har en deterministisk syn, dvs att historien är förutbestämd.

Socialdemokraterna menar att kapitalismen representerar ett maktsystem som ökar ojämställdhet och klyftor i samhället, därför är man ett antikapitalistiskt parti.

Utopi

Målet är ett samhälle där alla är jämlika och fria, utan över- och underordning, klasskillnader, patriarkat, rasism o s v. Målet är också global gemenskap, i fred och frihet, grundad på demokrati.

Människosyn

Frihet och jämlikhet är två ord som är vanligt förekommande i socialdemokraternas partiprogram. De menar att människan social, man är beroende av varandra på ett eller annat sätt. Ur denna insikt växer solidariteten fram, ingen är riktigt fri förrän alla är fria. Globaliseringen, klimatfrågan, ekonomin och andra faktorer som påverkar alla är bevis för att vi hör samman i ett socialt nätverk menar man.

Alla människor är fullt kapabla att ta hand om sitt eget liv och bör ha rätt till individuell frihet och medborgerligt medbestämmande men också skyldighet att ta medborgerligt ansvar.

Människan formas av sin omgivning, därför vill man forma ett samhälle där solidaritet är en del av människors vardag. Om man bygger sin politik på att människor ändå bara är intresserade av sitt eget bästa kommer det att påverka människor att agera så menar man.

Kunskapssyn

Att öppna sig för ny kunskap är viktigt. Dels för att kunskap är en form av maktmedel som ger större möjlighet att påverka inom arbetslivet som i sin tur minskar klyftorna i samhället.

För socialdemokraterna handlar kunskap om mer än att inhämta information, det handlar om att tolka, se sammanhang och skilja fakta från värderingar. Undervisning är ett samarbete mellan läraren, som ska respekteras för sin kompetens som lärare, och eleven som ska uppmuntras i sitt kunskapssökande men som också ska ha rätt att ha inflytande över sitt lärande. Med tanke på formuleringen ” All kunskapsförmedling måste ge...” (sid 33) tolkar jag det som att socialdemokraterna ändå ser kunskap som något som förmedlas.

Samhällssyn

Socialdemokraterna ser samhället som förändringsbart och att bästa sättet är genom demokratiska former. Där har alla medborgare samma rätt och möjlighet att påverka och ta ansvar, därför ska demokratin ha företräde framför marknaden. Möjligheten att påverka hänger också på vilka sociala och ekonomiska förutsättningar man har, och om vinstintresset är det överordnade kommer det inte bidra till allas jämlikhet. Gemensamma, samhälleliga, mål måste vara överordade markanden och vinstintressen menar man.

Tittar man på det globala samhället tycker socialdemokraterna att en solidaritet måste råda där också. Det är de stora, rika, länderna som måste ta störst ansvar för t ex klimatfrågan, och det är tillsammans som de stora, svåra, besluten kring vår framtid bör fattas.

Demokratisyn

Socialdemokraterna menar att demokrati inte bara är en ordning för beslutsfattande utan ett värdesystem som bara är möjligt när det finns respekt för de mänskliga rättigheterna. Därför vill man se att FN reformeras och får större möjligheter att påverka så de mänskliga rättigheterna respekteras i varje land.

Som tidigare nämnt tror man att samhället är förändringsbart och medlet till förändring bör vara reformism, alltså stegvis förändring genom politiska reformer. Man menar också att den representativa demokratin är det mest effektiva demokratiska beslutssystemet som fungerar bäst med öppen debatt och delaktighet bland medborgarna själva. Den folkvalda församlingen ska representera befolkningens sammansättning.

Viktigt för demokratin är också ett levande civil samhälle med ideella föreningar, folkrörelser, aktiva nätverk mm.

”Demokratin börjar i vardagens gemenskap. Det handlar om att få uttrycka sina meningar och att utveckla dem i respektfulla samtal med andra, om att ha rätt att driva sina åsikter och försöka påverka andra och om möjligheten att i samverkan skapa föreningar och bygga verksamheter som tillvaratar det gemensamma intresset. Med en levande vardagsdemokrati skapas den tillit till varandra och till de gemensamma institutionerna som kännetecknar ett gott samhälle med ett stort socialt kapital. Den visar att det är möjligt att tillsammans förändra tillvaron, göra något annorlunda och bättre.” (Socialdemokraternas partiprogram 2013, sid 40)

Etnografisk undersökning

Huvudfråga: Vilken syn på demokrati märks av i klassrummet?

Jag kommer att besöka en gymnasieklass under en lektion i engelska, helt enkelt för att det var den lektionen som det rent praktiskt fungerade att komma och besöka.

I inledningen av lektionen berättar jag vem jag är och varför jag är där men inte vad själva huvudfrågan är, den kan de få veta i efterhand om de är nyfikna, vilket jag räknar med att de kommer vara...

Jag placerar mig på lämplig plats i klassrummet för att få överblick men också smälta in och vara så osynlig som möjligt.

Anteckningar gör jag på dator eftersom det går snabbare för mig och är lättare att hantera efteråt.

Jag kommer att anteckna i två kollumner, en med överskriften ”Vad händer?” och en med överskriften ”Vad jag tänker om det som händer”. Regelbundet skriver jag tidsangivelser i anteckningarna.

Som stöd har jag noterat de olika obeservationerna som tipsas om på sid 104 i ”Etnografi i klassrummet”:

1. Rum: den fysiska miljön ”setting”.
2. Aktör: beskrivning av de olika personerna.
3. Aktivitet: handlingar personerna utför
4. Objekt: de fysiska ting som föreligger
5. Handling: enstaka handlingar personerna utför
6. Händelse: relaterade aktiviteter
7. Tid: vad som inträffar över tiden
8. Mål: vad personerna försöker uppnå
9. Känslor: upplevs och uttrycks

Frågeställning

• Hur är det möblerat? Vad finns det för ordning? Är den förhandlingsbar?
• Vad har de olika personerna för attribut? Vad kan man veta om personerna genom att bara observera?
• Tar några elever för sig mer än andra? Vilka tar möjligheten att påverka?
• Hur är läraren? Auktoritär? Lyssnande? Behandlar hon alla lika?
• Vad har läraren planerat för aktivitet till lektionen? Föreläsning? Grupparbete?
• Vad händer i klassrummet? Gör eleverna det som de förväntas göra? Vad gör eleverna utöver skolarbetet och hur reagerar läraren?
• Vilka känslor kommer till uttryck? Av vilka?
• Vilken typ av elevinflytande finns?
• Har eleverna egna förslag på hur arbetet ska gå till? Hur tas det emot?
• Har läraren en naturlig ledarroll i klassrummet? Är hennes auktoritet respekterad? Varför?

Vad borde demokrati betyda idag?

Efter att ha gått igenom olika demokratimodeller som menar Held (1997) att det finns anledning att fundera kring hur demokratin skulle kunna fungera idag och i framtiden av några olika anledningar. Dels därför att politiken berör oss, vare sig vill vill det eller inte, dels därför att många misstror politiken och den behöver presenterad och fungera på ett annorlunda sätt men också för att den perfekt demokrtaimodellen ännu inte existerat.

Autonomiprincipen

Held menar att det finns gemensamma drag hos, i stort sett, alla de demokratimodeller han hittils presenterat trots att de på många områden skiljer sig markant. De likheter han ser är att man vill:

1. skapa förutsättning för att varje individ ska utvecklas, och att olika egenskaper kommer till uttryck
2. ge skydd mot politiskt maktmissbruk
3. inkludera medborgarna i besluten som gäller det gemensamma
4. ge ekonomiska möjligheter för varje individ

Utifrån detta presenterar Held en princip som han kallar autonomiprincipen som han, om jag förstått honom rätt, menar att en framtida demokratisk modell skulle kunna bygga på. Principen kan uttryckas så här:

”individerna bör vara fria och jämlika i att bestämma sina egna livsvillkor, det vill säga de bör alla ha samma rättigheter (och följaktligen samma skyldigheter) när det gäller att ange ramarna som alstrar och avgränsar de möjligheter som står öppna för dem, så länge de inte använder detta ramverk för att upphäva andras rättigheter.” (Held, 1997, sid. 367)

Autonomi-principen bygger på allas frihet och jämlikhet när det gäller att bestämma över sitt eget liv och för att det ska fungera krävs:

1. lika rättigheter och skyldigheter för alla
2. allas rätt att agera utan godtycklig inblandning från myndigheter
3. allas rätt att delta i den offentliga debatten
4. konstituellt skydd för individer och minoriteter

Modell 1:

Demokratisk autonomi

Autonomiprincipens förverkligande

”Ska vi få grepp om de nödvändiga villkoren för att på ett tllfredsställande sätt kunna införa autonomiprincipen, måste vi tänka oss ”det politiska” i en vidare bemärkelse än i dessa traditioner. (…) Politik är alltså ett fenomen som återfinns i och mellan alla grupper, institutioner och samhällen och som skär tvärs igenom det offentliga och det privat livet. (…) Uppfattas politik på det sättet, innebär uppgiften att ange villkoren för autonomiprincipens tillämpning att man anger villkoren för att medborgarna ska kunna delta i alla beslut om frågor som berör och är viktiga för dem (dvs. oss). Det är alltså nödvändigt att sträva mot ett tillstånd där det demokratiskt organiserade politiska livet i princip utgör en central del i varje människas liv.” (Held, 1997, sid 378-379)

För att detta ska vara möjligt, att politiken och det civila sammanflätas på ett nytt sätt, krävs ett system som innehåller:

1. Effektiv delaktighet
2. Förståelse hos varje medborgare för varje medborgare
3. Röstjämlikhet
4. Kontroll över dagordningen för alla
5. Inklusion, dvs att man med begreppet folket menar alla vuxna medlemmar med legitima intressen i staten

Ingen tidigare presenterad modell kan levererar detta.

Demokrati: en process med två sidor

För att autonomiproncipen ska kunna fungera måste man tänka om både när det gäller den statliga makten och det civila samhället. Man behöver fundera kring hur statsmakten än mer kan göras ansvarig inför medborgarna och hur det civila, vardagliga, samhället kan göras mer demokratiskt. Detta innebär bl a att ett nytt system av medborgerliga rättigheter och skyldigheter behövs. Held menar också att begreppet delaktighet behöver innebär mer än bara allmnän rösträtt. Delaktighet behöver innebära dagordningsmakt för folket på ett nytt sätt och för att män och kvinnor ska kunna delta på lika villkor behövs bl a .nya sätt att se på barnafödande och barnomsorg

Några förslag på vad man skulle kunna införa är:

• Väljarnämnder – ett forum där olika politiska förslag kan diskuteras
• Via ny (digital) teknik ge medborgare möjlighet att påvrka dagordning och beslut
• Öka mängden av folkomröstningar

Autonomiprincipen är möjlig när en demokartiseringsprocess äger rum på två sidor, den statliga och den civila, parallellt.

Demokratisk autonomi: förenligt och oförenligt

Några frågor att fundera kring:

• Möjligheten att välja att inte delta, en negativ frihet som man måste få ha.
• När politiken vidgas till att innehålla stora delar av våra liv finns en risk att makthavare inkräktar på det privata livet på ett osunt sätt. För detta måste det arbetas fram gränsdragningar.
• Idag finns tekniken att möjlighgöra för att en stor befolkning skulle kunna införa direkt demokrati. För detta krävs att man tar ställning till olika frågor och problematiker som uppkommer då. Hur ska man t ex förhålla sig till hederlighet, effektivitet och kompetens?
• Demokratiska principer måste influera marknaden. Demokratisk autonomi kräver jämlikhet på det sättet att alla ska ges samma rätt att kunna medverka och då krävs en ekonomisk jämlikhet. Man behöver se över ägande, företagande mm för att förändra men inte hindra människor att konsumera privat som man vill.
• Demokratisk autonomi = Likformighetens tyranni? - Tanken är inte att alla ska bli lika, driva sina företag lika, äga likadana saker o s v. Systemen ska ge alla medborgare förutsättningar för att fritt och jämlikt kunna delta men att leva sina liv på olika sätt, äga olika mycket o s v.

Modell 2:

Demokratin, nationalstaten och världsordningen

Hittils har man tagit nationalstatens suveränitet förgiven när diskussionen om demokrati rått. Vad händer när man tar in globala perspektiv i debatten?

Demokratisk legitimitet och gränser

Majoritetsprincipen i beslutsfattande är självklar för många. Att man fattar ett majoritetsbeslut inom staten kan påverka människor i hela världen, t ex när det gäller miljöfrågor och ekonomifrågor som t ex ränta. Hur ska man hantera detta?

Överstatliga och mellanstatliga organisationer fattar beslut som begränsar eller styr nationella majoriteter i beslutsfattandet. Det innebär att nationalstatens suveränitet begränsas.

Regionala och globala flöden: gammalt och nytt

Lång tid tillbaka har nationer haft kontakt med varandra men på det sätt det sker idag är nytt och påverkar individer och nationer i högre grad än tidigare. Det handlar om nya nätverk, ekonomiska flöden, kommunikation mm.

Suveränitet, autonomi och splittring

En stats suveränitet = rätten att härska över ett avgränsat territorium

En stats autonomi = förmågan en nationalstat har att självständigt uttrycka och uppnå politiska mål

Har suveräniteten kunnat bibehållas medan autonomin förändrats eller har staten förlorat en del av sin suveränitet? Oavsett vad man anser har Held taig upp några olika komplikationer som dagens regeringar måste ha med i beräkningarna när beslut fattas.

Komplikation 1: världsekonomin

1. Produktion och finans har internationaliserats. Ny teknik möjliggör tillgångars rörlighet – aktier, valutor o s v. Multinationella företag har en nyckelposition.
2. Handeln har ökat ända sedan efterkrigstiden. Om tullmurar sänks kommer handels troligtvis öka ytterligare.
3. Gränser nöts ner av nya utvecklade kommunikationer. Detta gör det svårt för nationer att skydda och isolera delar av sin ekonomi
4. Olika nationer kan komma överens i olika ekonomiska frågor vilket kan leda till ekonomiska pakter

Komplikation 2: internationellt politiskt beslutsfattande

1. Olika typer av internationella organisationer och organ ökar
2. Det finns både tekniska internationella organ (post, tele...) och andra organisationer som deltar i striden om politisk kontroll. Ex IMF (Internationella valutafonden) som kan ge lån till stater men också ange villkor för dessa gällande nationella ekonomiska beslut.
3. Betydelsen av EU som maktfaktor, och medlemsländer som måste underkasta sig de beslut som fattas där.
4. Nationalstatens försvar är idag, pga avancerade militära system, beroende av andra stater för t ex tillverkning av vapen, jaktplan o s v

Komplikation 3: internationell rätt

1. Två principer som hittils inte ifrågasatts ifrågasätts nu.
   - ingen stat kan ställa en annan stat inför rätta för dess handlingar
   - inget politisk ombud från någon annan stat kan i en annan stat ställas inför rätta som privatperson när han/hon agerar å sin stats vägnar
2. Genom EU:s lagstiftande om de mänskliga rättigheterna öppnades möjligheten för en medborgare att ställa sin egen regering inför rätta. Statens suveränitet att behandla medborgarna som man tycker blir bäst är borta.
3. En konflikt finns mellan dem som hävdar en folksrättslig organisation mellan suveräna stater och de som vill se en global, kosmopolitisk organisation

Komplikation 4: kultur och miljö

1. Media och kultur har globaliserats bl a genom att engelska språket behärkas av många, internet, resemöjigheterna mm
2. Detta leder inte till likriktighet när det gäller kultur men det är svårt för en nations regering att bevara en viss kultur inom nationens gränser
3. Miljöproblem som ett land inte kan påverka av sig självt.
   - grundläggande element i ekosystemet, t ex ozonskiktet och växthuseffekten
   - befolkningsexplosion och resursförbrukning
   - gränsöverskridande förorening
4. Nya internationella organisationer har bildats för att tillsammans lösa miljöproblemen

Sammanfattning: demokratin och det globala systemet

Beslutsfattandet har flyttats utanför nationernas gränser och det blir mer komplicerat för en stat att bevara sin suveränitet när det gäller beslutsfattande. Detta leder till att tanken om den suveräna demokratiska staten måste arbetas om och likaså tanken på demokratisk autonomi.

Nya tankar om demokrtati för en mer global tidsålder: Den kosmopolitiska modellen

Vi befinner oss i en övergångsperiod när det gäller demokratins och nationalstaternas utformning. Tendenser och önskemål från organisationer pekar mot mer av en geopolitik. Demokratin skulle då begränsas om man inte tänker sig en demokrati som utsträcker sig tvärsöver nationer, regioner och globala nätverk – kosmopolitisk demokrati.

För att detta ska vara möjligt behöver man erkänna nationalstaternas betydelse men också godkänna en överstatlig nivå som begränsar deras suveränitet och frågan hur politiskt deltagande ska ske behöver behandlas.

Man behöver omstrukturera så beslutsfattandet som gäller globala frågor beslutas globalt och nya regionala parlament behövs i de världsdelar där det inte finns samt se över hur folkomröstningar skulle kunna vara möljiga.

Ett system av rättigheter och skyldigheter (politiska, ekonomiska, sociala) för medborgare och politiska organ behövs och ett internationellt domstolsväsende.

Slutmålet skulle vara en internationell beslutande församling. FN skulle kunna bli det organet om organisationen arbetades om. Idag är det ”ett land en röst” som gäller. Skulle det fungera så då också eller borde man titta över så röstandrt blev fördelat enligt storleken på varje nations befolkning? Det kommer inte att bli helt lätt att komma överens om hur en sådan församling ska fungera och vilka befogenheter den skulle ha men om man lyckas skulle man lättare kunna lösa många av de problem världen står inför idag.

Samtidigt som detta skrivs höjs även andra röster, nämligen de som kommer från folk som vill få större lokal frihet. Går detta att kombinera?

Klassisk demokrati: Aten

När man talar om demokrati tidigt i historien är Aten ett vanligt exempel, men skulle vi verkligen kalla det för en demokrati idag?

Aten och andra liknande stadsstater präglades av, en dagens mått mätt, liten befolkning där det var lätt att kommunicera med varandra och sprida budskap, dels också för att läs- och skrivkunnigheten var relativt god. Man hade slavar som skötte mycket av det tunga arbetet och kvinnorna skötte arbetet i hemmet. Detta gav de fria männen möjlighet att sköta de politiska sysslorna.

Alla medborgare var välkomna att delta i diskussioner och omröstningar i folkförsamlingen. Man t o m förväntades delta om man var en duglig medborgare. Till medborgarna räknades dock bara de fria männen som var över 20 år.

Politiska ideal och målsättningar

Held (1995) pekar ut tre ideal/målsättningar:

• jämlikhet mellan medborgarna (alltså fria män som passerat 20 år)
• frihet
• respekt för lag och rätt

Västerländsk demokrati har influerats av dessa ideal men en klar skillnad mellan Atens ideal och de liberala tankarna, om människan som en enskild individ med rättigheter, som växte fram flera århundraden senare på 1600-talet, och Atens sätt att se privatlivet som underordnat de gemensamma angelägenheterna.

Man menade också att frihet förutsätter en respekt för lagen och att lagen får sin legitimitet genom att den beslutats gemensamt.

Hur gick det till i praktiken?

Den suveräna makten låg hos folkförsamlingen dit alla fria män över 20 år hade tillträde. Man träffades drygt 40 gånger per år och strävade alltid efter konsensusbeslut och gick inte det blev det omröstning där majoriteten beslutade. För att församlingen skulle vara beslutsför krävdes minst 6000 medborgares närvaro.

För att sköta olika politiska uppdrag fanns uppgifter inom domstolsväsendet, utskottsarbetet och militära uppdrag. Dessa ämbestuppgifter turades man om att ha och ofta användes lottning som verktyg för att utse ämbetsmän.

Ämbetsmännen fick ekonomisk ersättning för sin tid i statens tjänst som oftast var kort, ofta bara en månad.

Kritiker

Alla var inte nöjda med den demokratiska modell som användes i Aten. Platon var en dem. Han menade att ”vanligt” folk inte var kompetenta att styra och att en mindre grupp skulle sköta statens angelägenheter. Han jämförde t ex medborgarna i staten med besättningen på ett skepp som gärna ville ta över kaptensrollen trots sin brist på kunskaper i navigering.

Platon menade också att det är filosoferna som ska styra eftersom de är dem med störst kunskap om människans mening och som därför bäst vet vad människor ska fostras in i.

Den anika demokratins begränsningar

Gruppen medborgare, vuxna, fria män, utgjorde bara en del av Atens befolkning. Jämför man storleken på en beslutsför folkförsamling (6000 medborgare) med antalet slavar som uppgick till 80 000-100 000 personer och dessutom kvinnor och barn kan man dra slutsatsen att det egentligen var en minoritet som styrde och innehade medborgerliga rättigheter.

Vad som också kan vara värt att påpeka är att det inte fanns några konstituerande rättigheter i den bemärkelse vi ser i demokratier idag. Alla röstade som de ville och systemet gynnade de vältaliga som lyckades få folket på sin sida, om än bara i stundens hetta. Detta kunde leda till beslut i efterhand ångrades.

Frågan man kan ställa är om Aten verkligen var en demokrati eller en medborgarnas tyranni?

Referens

Held, D. (1997) Demokratimodeller: Från klassisk demokrati till demokratisk autonomi. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB